den verkliga smärtan finns inuti mig
imorgon är det ett år sen..
ett år sen jag spelade innebandy,
ett år sen jag sprang allt vad jag kunde senast,
ett år sen jag låg där ochh grät och sa att "jag vill ju bara spela innebandy.. "
och Linn sa.."det kommer du snart göra igen"
inte kunde hon veta..
..att ett år senare så är jag fortfarande inte tillbaka.
jag är opererad men ändå inte bra, fortfarande inte hel.
jag saknar att åka på träning
jag saknar att tillhöra ett lag
jag saknar känslan innan match, att spela match.
jag saknar till och med känslan av att göra en riktigt dålig träning
och sedan ge sig fan på att göra nästa bättre.
jag saknar allt med att spela innebandy.
smärtan i knät kan jag leva med, om jag bara skulle kunna spela igen.
Kommentarer
Postat av: jennifer
saknar att se dig springa och peppa laget så som bara du gör! eller känslan när man vet att "ah emelie har bollen, nur är vi säkra":)
ush visst är de orättvist?
Kramar på dig!
Trackback