Emilie

lill Korven börjar bli stor.
det märks tydligt att han börjar bli könsmogen.
även om han inte har kommit så långt som brorsan och börjat lyfta på benet.
än kissar han som en tik :) men han är mycket mer aktiv och han är mer intresserad av alla kisslukter ute längst vägkanterna. det är så svårt att se att han växer. det känns lite som att han stått still sedan i november, men det har han säkert inte. precis som det kändes som att han stått still sedan september till november då mamma och momma blev överraskade över att han var så stor. åjo, nog växer han... Stor- Korven.

jag saknar Mirjam så det gör ont. om hon ändå var hemma i allafall. i samma land.
så skulle jag kunna ta bilen eller bussen och va hos henne snart. nu är non så långt bort.
jag känner mig halv. det känns konstigt. vi pratar aldrig. jag vet inte hur hon mår, hur hon ser ut,
vet hon att jag har färgat håret? jag vet inte vad hon har på sig, om hon har köpt någon ny tröja eller hur
den där fina klänningen som gick sönder såg ut. jag vet inte vad hon upplever just nu, hur vädret är och hur
det känns när hon är ute och går eller springer. är hon i bra form? är det bara skönt att inte spela innebandy eller
saknar hon det? jag tror inte hon vet vad jag har på mig. eller hur vädret är. eller hur tentan gick, att jag fått börja cykla 15 minuter nu och att jag fått ett nytt träningsprogram, att jag tyvärr fick ont och svällde upp igen och att jag har MR imorgon.
jag hoppas dock att hon vet att jag älskar henne. det är ju det viktigaste.

JAG ÄR INTE HEL UTAN DIG.