Emilie

jag hatar den här egenskapen hos mig själv.
den som tycker så jävla synd om mig. idag har jag en riktigt dålig dag.
jag kan inte komma på någonting att göra, allt jag kommer på är vad jag kunde gjort om jag inte satt ihop med ett par kryckor och en viss mängd smärta och orörlighet. jag vill ha kontroll och det funkar inte, jag kan inte hålla koll, styra upp, planera och genomföra när jag är såhär, men jag accepterar inte att det är så.nej nej, jag går runt och känner hur det gnager inombords, jag tjatar och beklagar, för jag kan inte göra. jag kan inte fixa det. jag kan knappt göra någonting och såklart så känns det som att det finns så mycket jag borde göra.  halva maj har snart gått och det känns som ett enda stort töcken. denna underbara månad har försvunnit och bara känts grå och kall. vart tog dessa två veckor vägen? ingenting har jag gjort och det har bara varit sammankopplat med smärta och känslor av ensamhet och vånda. blä, jag längtar tills juni tar vid.. då börjar något nytt. hoppas jag.