Emilie

börjar sakta men säkert få tillbaka lite go, men det är lite. en halvtimme-timme på benen och I can´t wait tills jag tar mig till soffan igen. men det känns iallafall bättre, i hjärtat. nu är det en vecka sedan operationen och hittills har ju allt gått bra.
nu är det bara den långa vägen tillbaka som ska påbörjas, men där finns det iallafall ett tydligt mål att nå. att ta sig tillbaka till innebandyn igen. då torde träningen kännas mer meningsfull. det slog mig idag att om ca ett halvår kanske jag kan se ner på mitt knä och känna min egen knäskål igen. tror helt ärlig inte att jag kunnat göra det sedan jag gjorde illa mig, inte ens en enda dag. det har ju alltid varit mer eller mindre svullet. men iallafall. det känns hoppfullt nu, om det ändock är lite trist att veta att det kommer att ta tid och att kryckorna blir kvar ett tag till osv. nu är det iallafall gjort, nu har jag fått min operation och hittills går allting bra. :)